Namn: Annika Matilda Elisabet Ahlström
Ålder: 23
Sex: Kvinna
Land: Sverige
Namn: Johann Benjamin Ulbricht
Ålder: 21
Sex: Man
Land: Tyskland
Annika och Benjamin träffades första gången i september 2004 i den lilla byn och klostret Taizé i södra mitten av Frankrike.
Annika tyckte att Benjamin verkade vara en överentusiastisk frikyrko fantast. Och kände att denna människa orkar hon inte med.
(Det var allt Annika tänkte skriver, tack för bidraget….)
Annika är uppvuxen så riktigt på landet. På en ö. Nästan längst ut söder. Lokaltrafiken sluter vanligtvis 5 km längre norrut. Till närmaste –enda- stan (lika stor som Benjamins ”hemby”) är det 10 mil…
Hon är smedjans dotter, så när Benjamin kom till Gotland första gången brukade han säger att han är tillsammans med smedjans dotter, då visste folk vad som gällde. Hon är definitivt mer praktiskt en Benjamin, och kan vara lite mer effektiv (Det här är Benjamin som skriver, så det är självinsikt…).
Hon var van med att gå för långa promenader hela tiden, eller pysslar med konst resp. hantverk. Hon tycker om att göra nåt produktiv. Hon fattar först ett beslut och tänker sen, Benjamin tänker, tänker vidare, tvekar, besluter, ångrar, tänker och ge upp sen…eller kommer fram till nåt. Vi har inte ännu kommit fram till vad som är bättre. Annika flyttade mer eller mindre hem ifrån när hon var 16, för då var det dags att gå till stan på gymnasiet. Hon var mest intresserat av historia och konst, både gjorde hon bra. I mitten av gymnasietiden hoppade hon av ett år och åkte utomlands. Hon bodde ett halvt år i Italien (Milano och Rom), där hon jobbade som barnvakt (alla som känner Annikas inställning till barn för några år sen undrar precis som jag varför….). Hon träffade en irländsk tjej där och åkte till Irland (Kilkenny). Där var hon florist och åkte från ett kristligt möte till en annan. Hon trivdes väldigt bra där, och mycket av hennes praktiska tankesätt bero på hennes tidigt själv-boende. Hon besteg Sveriges högsta berg och vill göra det igen. Efter studenten åkte hon till Frankrike, Taize, bara för att stanna några veckor innan hon och en kompis skulle gå en pilgrimsled till Spanien. Det blev nästan 1,5 år, i mellan bara några veckor Tyskland (eller Bayern...). I Taizé pysslade hon med matlagningning för 5000 pers och toalett-städning för 5000 pers. Hon arbete också med dekorationen för alla stormöte från/med Taizé.
Benjamin är prästson, var därmed alltid söt och beskyddad. Mamma arbete på många olika platser, som översättare, i kommunen, på kontoret och är nu församlingspedagog i Benjamins hemförsamling, och tillsammans med farsan har de allt under kontroll. En store bror och en storesyster tillhör familjen, så som några familjevänner, som räddar familjens liv med deras kunskap och logistik hjälp. Benjamin trodde att han bodde på landet (i Leipzig, en halv million stad), fram tills han anländ på Gotland och blev konfronterad med verkligheten. Han var scout, ungdomsbrandman, körsångare, museums-bunker-hjälpare, skolrepresentant, skådespelare och popstjärna. Sen blev han vuxen.
Man kan nog säga att han hade en lycklig barndom. Någon gång, så kommer han ihåg, bet han till gud om att har mer att göra. Gud lyssnade, och 9 år senare hade Benjamin en burn-out. Sen gick han till Taizé för att ? och eventuellt blir broder. Där var han i köket, på traktorn och framför kören. Sen åkte han till Milano för att få en storstads-chock och förbereda ett stormöte inom 5 monader. (När vi var 14 Månader tillsammans, så hade vi bara varit hälften av tiden på samma plats, och då i ett kloster. Det var annorlunda förutsättningar...)
Det tog honom lång tid att få reda på vad som var han, och därmed lång tills han accepterade att den vägen att leva och vara med gud, sig själv och alla andra inte var hans…..
Vi berättade en gång, på vårt förlovningsparty i tyskland, en kort version av hur vi kom tillsammans, det tog 50 min….efteråt hörde Benjamin oförväntat ofta hur krångligt och dumt han var. Hur som helst, alla som intressera sig närmare för detta, tar tid och en bot hit och fråga.
Vi har just kommit över ett år i Hjo (stads-by vid Vättern) där Benjamin läste Musik/Kyrkomusik och Annika Konst och Tyska. Lika mycket som Benjamin tyckte det var givande och kul, höjande och nivåfull tyckte Annika att det var meningslös och tråkigt. Nu är vi tillbacka på Gotland, jobbar på äldreboende, försöka förstå gotländska (åtminstone 50% av oss) och bada (åtminstone samma 50% av oss, alla andra tycker det är för kallt). Vi ska gifter oss som ni förhoppningsvis vet och ser med väldigt stor glädje fram emot denna dag med er…
Sen ska vi flytta till Lund, södra Sverige. Annika läser teologi och konst, Benjamin svenska och teologi/socialt arbete och kyrkomusik. Det blir roligt, hoppas vi….